habibijalla

Vi har bråkar mycket nu i flera månader du och jag, och jag vet med säkerhet att det sitter kvar för det jag gjorde. För jag känner mej så sviken så bortglömd och hatad. För de som hände gjorde att hela familjen blev skadad. När jag ser dej ledsen när du gråter svider de. Och tro mej när jag säger att jag faktiskt lider av de. För även fast vi har haft det knas så vill jag se dej glad. Jag önskar jag kunde komma  fram till dej när jag är svag men det kommer aldrig ske för jag har svårt att prata så snälla acceptera att så kommer det alltid att vara. Det finns så många saker som du sårat mej med, speciellt de gånger då du inte fanns när jag led. Jag grät ögonen ur mej men ingen fanns brevid. Det finns så mycket saker men det skulle ta en evighet att förstå. Efter allt som har hänt så har jag insett att det är du själv som måste leva ditt liv du ska inte låta andra leva ditt liv åt dig. Jag fick kalla kårar efter allt som hänt. Därför vill jag säga nu förlåt för allting som jag har sagt som sårat dej. Jag vill tro att du innerst inne faktiskt älskar mig. Vi har haft det väldigt svårt, det har vi än idag och jag orkar inge mer. Men jag har ett förslag, jag ska bättra mig för jag vill att du ska stanna som min egna mor. Att vi inte håller sams sårar mej mer än någor annat. För jag vill ha dej här, fan jag saknar min mamma. Vi har sårat vi har tjafsat vi har klandrat varandra och jag önskar att det som hänt bara kunde försvinna. Men jag vet att det förflutna aldrig kommer gå att ändra på. Varje gång jag tänker på de faller jag ut i gråt, funderar på hur situationen kunde gå så snett och att leva vidare nu efteråt är inte lätt. Men jag älskar dej mamma den som förstod och den enda som står kvar vid min sida är du. Jag älskar dej mer än vad du tror. Tack för allt<3<3